"Signalpil, harskramla och getskräcka - om arbetsljud förr och nu"
Människans historia är präglad av kampen för tillvaron, en kamp förd med många slags medel. Ljuden är ett av dem - och troligen bland de första som medvetet utnyttjades. Tid- och kraftkrävande arbete, som sädeströskning för hand, underlättas om slagen mot loggolvet, och därmed de åtföljande ljuden, ordnas i upprepade rytmmönster. Jägare lockar till sig djuren genom att härma deras läten. Folk meddelar sig med varandra över långa avstånd genom olika akustiska signalspråk, och även med sina tamdjur har människorna lärt sig att kommunicera på liknande sätt.

Signalpilen, med dess vinande läte, är ett utstuderat ljudredskap vid jakt på änder och vadarfåglar. Harskramlan har i olika tider varit ett nyttigt arbetsinstrument, för att skrämma och varsla. Och getskräckan - även kallad måsskrika, hökskrika eller vråkpipa - kunde ha många uppgifter, bland annat som lockredskap.